Grushog

Igår var jag ute och övningskörde, guuu va kul det är, har svårt att sluta så jag skyller ganska ofta på att jag körde fel ;)

Nu är ju inte detta helt otroligt att jag skull göra det med tanke på att jag har lokalsinne som en guldfisk, det är så illa att jag går vilse i mina egna skor om dom är för stora.

Men detta till trots så lyckades jag hitta till vår gamla gamla gamla sommarstuga. Vi var ute o körde i lundby när jag plötsligt kom på att det var ju här nånstans stugan låg, så jag körde in på en lite grusväg och vips så var vi där :)

Det är så olika det där för te nya landet hittar jag fortfarande inte *s*

MEN vad konstigt det var, huset/husen var borta sedan länge (de står i Wadköping) men vad hade dom gjort med tomten? Den var ju helt enorm när man var liten! Och vad hade dom gjort med det enorma berget (stenen) som jag kämpade i flera år för att komma upp på när storasyster stolt satt på toppen och retades och förklarade att man inte kom upp på den förräns man var STOR.

Allt kändes så mycket mindre...
Eller var det jag som var så mycket mindre? Nåja knepigt var det, framförallt kändes det som att det var så långt ut på landet när man var liten, men det låg ju bara ett stenkast från Lundby Centrum ;)

Ska ber Far scanna in någon bild från stugan som jag minns den.

Som en gammal dam skulle ha sjungit det (kommer ej ihåg vem det var)
Minnena kommer så ofta till mig, nu är allt borta, jag fattar det ej
borta är huset, där murgrönan klängde, borta är grinden där vi stod och hängde.