Grushog

För lite drygt 2 år sen blev jag vittne till hur en fullvuxen man misshandlade sin son på en schackturnering för 4:e klassare. Jag och lillasyster med man ingrep och stoppade det hela och polisanmälde det. Polisen var hyfsat snabbt på  plats och dokumenterade och förhörde alla.

Trodde tyvärr inte att det skulle bli så mycket mer efter det. Men jo då: drygt ett halvår senare blev jag kallad som vittne till Uppsala tingsrätt. Jag vittnade och hoppades på det bästa.

Tanken har därefter slagit mig ibland hur det gick?

Det blev Dom fick jag reda på för ett par veckor sen iochmed att jag blev kallad till Svea Hovrätt, han hade överklagat.

Idag var det så dags att åka iväg. Jag har tänkt igenom hela händelsen ett antal gånger och den sitter som fastklistrad på näthinnan och öronen. Ändå kan man inte låta bli att bli nervös när man skall dit:

- Det är ju knappast jag som gjort något fel?? Men tänkt om jag glömt nåt eller svarar fel??

När jag väl kom fram till hovrätten ökade klumpen i magen o nervositeten kom tillbaka

Shit Gertrud vilken byggnad....Vilka dörrar... Allt var bara enormt o tyst och känndes helt enkelt STORT *GULP*

Går in o tar en kaffe eftersom jag är en timme tidig, tänker att jag måste få ner det enorma intrycket och få ner allt på en lite normalare nivå.

Sagt och gjort: Går in här och allt blir  normalt igen och jag växte ;)

Blir inkallad och uppropad och ombedd att sitta utanför till jag blir inkallad. Nu började man känna sig liten igen Jag skulle sitta framför en hel drös med folk i en jättestol (konstiga mått, den var enorm och placerad mitt framför alla) och bli filmad. Lite som på film.

- Ally Mc Beal kom o hjälp mig!

Blir inkallad igen o får reda på att min Ed från förra gången gäller fortfarande, nu börjar det!

Och i samma sekund som jag ser det lilla krypet: en vuxen man som ger sig på en 11 åring, vet jag vem som är den lilla människan i den församlingen!